Bostadsrättsföreningen Sverige

Hur ser man på ansvaret?

Om man bor i lägenhet är det oftast hyresrätt eller bostadsrätt man funderar på. I en hyresrätt betalar man hyra varje månad, och sedan är det bolaget som äger bostaden som fixar allt. Fungerar inte en sak så klagar man på värden.

Om man bor i en bostadsrätt har man köpt ett delägarskap och har ett gemensamt ansvar för det som händer och sker. Man väljer en styrelse för att sköta det löpande, men egentligen är man själv den värd man kan  klaga på, ingen anan.

De flesta som suttit i styrelsen till en bostadsrättsförening har nog upplevt att många tror att det ska fungera på samma sätt som med en hyresrätt, alltså om något inte fungerar så klagar man på styrelsen. Det där med medansvar har man inte riktigt förstått. Ibland kan det bli lite jobbigt när man till exempel märker att taket måste läggas om, och att jag är delfinansiär.

Lite samma sak upplever man i folks syn på politiken. Man väljer en styrelse, och sedan är mitt ansvar över. Jag ska bara gnälla när saker inte passar mig. Att man har ett personligt demokratiskt ansvar finns inte på agendan. Detta blev man väldigt medveten om när man såg på nyheterna igår: I många kommuner finns det ingen som vill står på listorna för många partier. Bedrövligt.

Om taket läcker, har vi alla ett ansvar att arbeta för att det ska tätas. Styrelsen ska bara se till att det löper på och sköta finansiering. För så ser jag på det. För mig är Sverige ingen hyresrätt utan en bostadsrätt med ett gemensamt ansvar om det som ska skötas. På sätt och vis är det det fina med en demokrati: Du får vara med och påverka, och vi tror att du kan.

Efter kickoff

Dream Team

Igår hade vi kickoff inför valarbetet för alla våra kandidater. Det är den typen av aktiviteter man behöver för att få den kraft och inspiration som det kommande arbetet kräver. För trots att man tycker att man lägger massor av tid på partiarbete just nu, så är det inget mot vad det kommer att bli.

Det blev väldigt trevligt och väldigt lyckat. 17 av 22 kandidater kunde komma, vilket bara det var glädjande i dessa stressade tider, och det var gott humör och massor av engagemang. Som ordförande fick jag den stora äran att hälsa välkommen och berätta om mina tankar om det som komma ska.

Efter det höll vår riksdagskandidat, Sofia Nilsson, ett föredrag om vad vi åstadkommit och kommunen och hur vår valplattform ser ut på riks-, distrikt- och kommunnivå. Viktigt att man har detta med sig i bakhuvudet även om frågorna kan ändras på vägen till september.

Efter välbehövlig och utsökt frukost tog Peter Olsson från riksorganisationen över och ledde diskussionen kring "Varför jag är centerpartist?" och vilka utmaningar och möjligheter vi har. Det blev perfekt att alla var aktiva, och många viktiga tankar kom upp.

Peter från riks

När många gula lappar prytt väggen, var det fotografering och sedan var de flesta nog glada att få tillbringa eftermiddagen i vårsolen.

Som ordförande kändes det jättebra efteråt. Vi har bra kandidater på en välbalanserad lista. Det är bredd både på kön, ålder och kompetens, och med den här glädjen och engagemanget kan vi inte ha bättre förberedelser inför valet. Nu gäller det bara att knyta ihop allt och se till att gnistan är på topp i fem månader till. Kan bli hur kul som helst. Verkligen.

En annan sak som var rolig med dagen var att vi fick en gäst i form av Michaela Esseen, som är ordförande i Malmö. Utbyte mellan våra kretsar ger en extra krydda, så det var kul att Michaela tagit sig alla milen hit från Skånes största by.

Så åter igen: Tack alla närvarande för en kanonbra kickoff! 

Nu ska den här ordföranden ta en kort paus innan han kastar sig på nästa uppgift. Beställning av kläder, lägga ut profiler på kandidaterna och en kampanj i Knislinge ligger på skrivbordet...

Gäst från Malmö

Födelsedagsgåva...

Snygg

Fick den här antika ordförandeklubban av min fru igår. Tycker den är väldigt tjusig och den pryder verkligen kavajslaget. Man ska känna en stolthet över de uppdrag man blir vald till, och jag känner mig väldigt hedrad av att vara ordförande i min krets.

Men det finns också något annat viktigt med den här gåvan: Den är en bekräftelse från mitt fru på mitt politiska engagemang och uppdrag. För man kan inte gå in i det här utan att ha sin familj bakom sig. Inte så att man måste ha samma politiska övertygelse, inte alls, men det tar tid och på många sätt blir man en offentlig person som kan påverka ens nära och kära.

Så den här nålen har många bottnar och stor betydelse. En bra symbol helt enkelt.

Dagens bild

Ta skoldebatten till den nivån där den hör hemma. 

Med det tar jag helg...

Kontraktlärare

Skolan är ett ständigt diskuterat ämne på många sätt, och är en av de där nötterna politiken inte riktigt knäcker. Vi når inte riktigt dit vi vill, fast vi lägger mycket energi och pengar på frågan. Fortfarande lider skolan mycket av det som hände på 90-talet och början på 2000-talet när nedskärningarna och samhällets syn på skolan fick många goda lärare att lämna yrket och man hade svårt att rekrytera personer med goda kvalifikationer, men jag tänker lyfta ett annat problem som man måste beakta: kontinuitet.

Läraryrket är ett relationsyrke. Du måste vara intresserad av dina elever och skapa en relation för att kunna nå bra resultat. I ett samhälle som har en övertro på metod, handlingsplan och konsulter och lite tro på människans förmåga, är detta något som hela tiden glöms bort. Men samhället måste visa att man ser skolarbete som ett relationsarbete och visa detta tydligt.

Jag tror att en lösning är att börja anställa lärare på projektbasis. I anställningen tar man på sig att t ex följa en klass i tre år gärna kopplat mot ett resultatmål. Om man då följer sitt kontrakt ska det i avslutningen ligga en bonus av någon sort. Det skulle kunna vara ett lönelyft, en betald utbildning eller något annat som motiverar att stanna.

Många skolort, men också lärare skulle nog se detta som positivt, och kanske skulle skolområden som idag har svårt att rekrytera och behålla lärare få ett verktyg som skulle hjälpa dem mycket. Men framförallt: det skulle visa eleverna att de är det viktigaste och att förtjänar att inte hela tiden skapa nya vuxenkontakter, utan istället fokusera på sitt lärande.

Av dessa anledningar tror jag att det är dags att se kontraktsanställning som ett seriöst anställningsalternativ att se över i våra kommuner.