Självförtroende

Peter Eriksson

Av en händelse var jag i Limköping i helgen, vilket var en idé som även delades av Miljöpartiet som förlagt sin kongress i samma stad. De hade hyrt en av stadens pubar och det var även öppet för oss med annan politisk inriktning. Eller så var det i alla fall min tolkning av läget. In kom jag i alla fall.

Politik ska ju handla om att man tänker olika i sakfrågorna, men man ska kunna umgås utanför de offentliga debatterna. Av just den anledningen var det väldigt kul att få hänga med ett annat grönt parti också. Å trevligt var det. Människor från hela landet och i alla åldrar kryddat med intressanta diskussioner gav en fin stämning.

Jag hamnade i en soffa där vi främst diskuterade samarbetet mellan det lilla partiet MP och det stora partiet S, och den intressanta frågan om man ska ha en fredsminister.

Just nu ligger MP väldigt dåligt till i opinionsundersökningarna, och det märks att man har ett lite tilltufsat självförtroende. Det gör att många bra förslag inte får den slagkraft de kanske fått om MP ridit på den framgångsvåg de hade för några år sedan. Självförtroende kan ta lång tid att bygga upp, och den stora frågan är om man hinner få tillbaka det innan nästa val?

Nu är jag tillbaka i mitt egna arbete igen. Det parti jag företräder har ju tonvis med självförtroende just nu, vilket gör arbetet väldigt "lätt" på många sätt, men man måste hela tiden ha med sig hur fort det kan svänga i en verksamhet som bygger på förtroende och känslor. För det handlar som sagt inte bara om frågorna, det vet MP bättre än många just nu.