Mycket att fundera på
Idag lämnar då Storbritannien in alla papper för att få lämna EU. En fråga man kan säga mycket om, och än mer analysera. Det finns många som gör det bättre än jag, men tänkte lite kring vad jag själv känner.
Jag har hela tiden varit för EU-projektet. Slutna gränser, protektorat och nationalism slutar mest med att någon plötsligt ger oss en anledning att tycka illa om varandra på svaga grunder. Människor mår bra av att träffa varandra och lära sig nya saker och få andra insikter. Tyvärr är det många krafter inom EU som inte gillar öppna gränser, och som älskar att göra oss rädda för de där andra.
Just nu är vi ju också omringade av något opålitliga krafter. Opålitliga genom det att de är svåra att många gånger tolka och för att de i mångt och mycket följer en egen agenda. Vi har Mr T i väster, Mr P i öster och Mr E i sydöst. Skulle dessa tre komma i kollision med varandra är det lätt att se vilka som kommer att få ta delar av de smällar som följer.
Lägger man till allt detta ett krig i Syrien, en svält i nord östra Afrika och ett klimat som skenar, så är det lätt att se att detta är tider att hålla ihop och inte splittra.
Så känner jag först.
Sedan tänker jag:
Man får inte stå i vägen för andras utveckling. Kanske är det Storbritanniens uttåg som sätter igång andra nödvändiga och positiva reformer. Kanske blir EU mer självkritiskt och mindre byråkratiskt. Kanske öppnar det för nya lösningar på gamla problem, och kanske skapas nya samarbeten. Vem vet? Så kanske ska man mest ta det lugnt, se vad som händer och sedan fundera på om man ska vara bedrövad eller inte.
Sedan hoppas någon del av mig att Skottland ska bli självständigt och stanna kvar i EU. Om inte det går får de gärna vara en del av det nordiska samarbetet. Tanken är inte så orealistiskt som den låter.
Så kanske är brexit inte helt fel ändå...
Skottlands sak är Onkel Olofs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar