Har varit i Stockholm ett par dagar. Det händer då och då att man åker dit, även om det 'är längre mellan gångerna nuförtiden. Det som slog mig när jag vandrade runt i de centrala delarna, och som slår mig när man går runt i nästan vilken stor stad som helst i västvärlden, är att det nästan ser lika dant ut överallt. Det är samma affärer, matkedjor och butiker. Ska man se det lokala och personliga måste man nästan alltid ta en tur till utkanterna.
Om detta är ett tecken på att världen blir mindre, eller om det är för att de stora företagen tar över kan man fundera på. Men alla de där drygt 600 000 svenskarna som bor och verkar utomlands kan inte ha det svårt att acklimatisera sig.
När jag satt på tåget hann jag också läsa en och annan artikel och blogginlägg. Märkligt hur debatten om invandrings böljar i olika riktningar. Just nu verkar det handla om det är en kostnad eller en vinst på kort och lång sikt. Är man emot fri rörlighet har man en tendens att grotta ner sig i alla problem och vad de kostar, och är man för ser man framtiden an och räknar ut att det blir en vinst för landet.
Då kan man komma tillbaka till det där med vad ett val egentligen är. Tydligen vill vi att världen ska ligga där när vi väljer att åka ut i den, samtidigt som vi vill kunna välja vilka som kommer hit. De olönsamma kan stanna "hemma" och de lönsamma kan komma hit.
Då kanske det är på sin plats att påpeka att det inte handlar om val i den meningen. Egentligen handlar det om rätten att söka asyl jämfört med valet att arbeta utomlands. Även om det kan ses som två olika val, så är det ena egentligen ett val och ett ickeval.
De flesta som kommer hit och söker asyl hade nog gärna sett att deras städer såg ut som de flesta andra, kantade med internationella butik- och matkedjor, men något säger mig att så inte är fallet, och då tvingas man välja något annat.
Annars var det väldigt trevligt i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar