Tydligen har Liberalerna just nu problem med att en av deras medlemmar, Birgitta Ohlsson, är för öppet liberal och vågar stå för sin värdegrund. Eller är det ett problem egentligen? Jag menar, alla partier måste då och då ha en öppen diskussion kring frågor man inte har total endräkt i, och Liberalerna är inget undantag.
Jag gillar Birgitta Ohlsson. Hon är rakryggad och tydlig, för att inte säga orädd. Sverige behöver politiker som henne för att inte debatten bara ska bli en massa klyschor som vi hört om och om igen.
Men nu kommer min strategiska tanke om situationen:
Birgitta har ju ofta, med rätta, nämnts som en blivande partiledare i Liberalerna. Om jag var strategen bakom Liberalerna är det som händer nu inte så dumt. Låt Birgitta vara den som vågar stå ut, rör om lite i grytan och välj henne sedan som partiledare i god tid till nästa val.
Sug på den karamellen en stund.
Visst vore väl det ett genialt sätt att ge en ny ledare en slungeffekt framåt? Och partiet skulle följa med. Man visar att man vågar satsa på den som inte är rädd för att ta fighten. Att man är liberala på riktigt, och har en ledare värdig epitetet.
Minns var ni läste det först.
Om det inte blir så ser jag gärna Birgitta i Centerpartiet i framtiden :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar