Idealismens altare
Detta kan synas vara en ganska dyster rubrik på ett blogginlägg, men den här helgen har mycket inom politiken blivit väldigt tydlig, och inte minst för Miljöpartiet.
Politik handlar väldigt mycket om en balansgång mellan ideologi och makt. Vill man vara i maktens korridorer upptäcker man lätt att de revolutionära idéerna, som man skapade kring fikabordet, inte alltid fungerar i praktiken. Om inte annat har man inte tillräckligt med mandat för att säkert kunna genomföra dem. Jag ska blogga mer om detta i kommande blogginlägg, så nog om det just nu.
I helgen blev det väldigt uppenbart för Miljöpartiet i allmänhet och för Fridolin i synnerhet, att man måste välja mellan frågorna och maktan. Då man valde makten blev hela den reaktionära delen av Miljöpartiet tystat. Nu vet man att det inte kommer att bli en miljörevolution eller omdaning av den svenska modellen. Nu ska man förändra långsamt och pragmatiskt, precis som alla andra.
Alltså, och detta får nog många i MP att känna en viss dysterhet, har man inte längre en miljöpolitik eller flyktingpolitik som sticker ut mot något annat parti. Nu är man som de andra, bara mindre och mer förvirrade.
Så i morgon, när vardagen är tillbaka, är det gamla Miljöpartiet de gröna ett fin tanke och modell som hamnat i historien. Nu blir det Miljöpartiet de ganska gröna och ganska maktglada som tar över.
Mänskligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar