Man vet vad man inte vill
Måste säga att debatten mellan LO och Centerpartiet är väldigt uppfriskande och lyfter frågor som borde diskuterats för länge sedan. Vi har en svensk modell som säger att lönerna ska sättas i förhandling mellan parterna och där staten inte ska lägga sig i. Samtidigt har vi ett fack som är hopknutet med ett regeringsparti så ingen riktigt vet var den ena börjar och den andra slutar. Jag ser en paradox i detta. Parterna ska sätta lönerna, men bara ett parti har inflytande.
När nu Centerpartiet försöker lösa frågan med hur nyanlända lättare ska få jobb visar facket upp en ovilja att hitta lösningar, och har dessutom argumenterat på ett sätt som för tankarna till sandlådan. Ska man då tolka det att S stödjer detta, eller är det bara LO? Svaret är att man inte riktigt vet, och det gör det enormt svårt att se hur man ska hitta bra lösningar och överenskommelser. Inte konstigt att Annie Lööf hotar med lagstiftning.
Så hur det än går så tror jag att debatten i sig själv har ett värde, och när inte LO beskriver hur de vill att fler nyanlända ska få arbete, och fortsätter med sin barnsliga kampanj, så framstår C som det trovärdiga alternativet.
Ska bli spännande att följa detta vidare.
PS. De som är i min generation och tidigare har inte en bild av att LO är ett fack. Nä, det är en muminlik figur i läseboken :)
Där är Lo,!sa Li
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar