torsdag 2 juli 2015

I dagens debatt

Klubben för gott självförtroende

Lyssnade på Jimmi Åkessons tal i Almedalen igår. Tycker det är intressant att lyssna på dem som inte tycker att de är lyssnade på, och vars retorik till stor del handlar om "vi och dom". Jimmie är bra på att kritisera andra, samtidigt som han förmedlar budskapet om att vara den som bara blir kritiserad. Han har rätt, alla andra har fel. Detta rimmar lite dåligt i mina öron, men tydligen gillar folk detta då SD ständigt får nya medlemmar.

Försökte lyssna på vad SD står för rent politiskt, hur det tänker sig att saker ska lösas och hur det ska bli efter det. Jag var också inne på deras hemsida och försökte läsa in mig på deras partiprogram. Fann vissa likheter här: Länkarna fungerar inte alltid. Jag försökte klicka mig vidare i en slumpmässigt vald fråga och den saknade länk. Var tvungen att klicka runt för att hitta det jag letade efter.

Då märker man samma sak som jag upplevde med talet igår: Det finns väldigt lite bakom retoriken. Man vill förbättra på många sätt, men man har nästan inga egna förslag på hur detta ska ske och hur man tänker att det ska påverka samhället för övrigt. Om man  nu vill införa slopandet av en karensdag i förskolan, hur påverkar det andra grupper i samhället som kanske skulle behöva samma reform?

SD vill ha strängare straff för sexualbrott, men på frågan om de inte kanske behöver vård så blir svaret typ: "Det är inte vår sak att avgöra, det får domstolarna göra". Man vill förändra i förskolan, men Jimmie säger ofta "dagis", något som inte längre finns i Sverige, och så håller det på. Alltså, man slänger ur sig saker, men de är sällan speciellt genomtänkta. Men det låter bra, och på ett sätt som folk vill ha. 

Man blir lite orolig när man lyssnar på politiken just nu. Tomma ord ger många väljare, men det får också andra partier att svikta i sin övertygelse. För en sak har SD lyckats med, och det är att få andra partier att vackla i frågan om human flyktingmottagning och till viss del synen på religionen Islam. 

Därför känns det väldigt bra att idag tillhöra ett parti som inte vacklar i det man tror på. Att man vågar stå emot de populistiska politiska vindarna och ha en tydlig linje. För det finns egentligen bara en sak som verkligen är lika med C och SD och det är självförtroende. Annie och resten av partiet ror på sin politik och vågar stå för den.

Så min slutliga känsla när jag lyssnat färdigt på Jimmie var nog en större övertygelse om mitt egna partival, och viljan att fortsätta driva frågorna...





Inga kommentarer: