söndag 18 januari 2015

Friheten börjar i skolan

Kunskap är  fjärde grundformen

Det talas mycket om skolan inom politiken. Alla är överens om att landet behöver den bästa skolan vi kan få, och i ett liberalt perspektiv är kunskap och förmågan att kunna tänka självständigt av yttersta vikt för att ideologin ska fungera i praktiken. En människa som ska kunna göra bra val i livet måste också förstå vad man faktiskt väljer. Historiskt sett har också utbildning och kunnande varit grunden för att få ett bra jobb på sikt.

Men hur kan då en fråga, som alla värderar så högt, kunnat bli en av de största sandlådorna i det politiska Sverige? Det finns säkert många svar på den frågan, men en sak som är ganska tydlig är att det delade bestämmandet över skolan. Alltså att staten styr och kommunerna bestämmer. Historiskt har många statliga miljoner och miljarder, som pumpats in i olika skolreformer, hamnat på ställen där de inte har effekt eftersom kommunerna inte haft kompetensen att förvalta dem på rätt sätt, eller så har pengarna behövts för att fylla andra tomma hål i budgetarna.

I debatten låter det ofta som om politikerna i Riksdagen faktiskt bestämmer, när de egentligen bara styr och hoppas. Men det låter fint för den oinvigde. För att ta ett exempel. För något år sedan ville S satsa 300 miljoner för att minska storleken på klasserna i landet. Detta låter som mycket pengar, men är egentligen bara luft. Varför? Låt mig räkna åt er:

I Sverige har vi 290 kommuner. Slår vi ut de 300 miljonerna så blir det ca 1 miljon per kommun. Detta låter fortfarande som mycket pengar men betänk då att en bra lärare kostar ca 500 000 kr/år i lön och personalkostnader, antagligen mer. Det betyder att varje kommun får ca 2 lärartjänster att fördela på några hundra klasser, som en medelstor kommun har. De lärarna kommer verkligen att få springa runt för att de ska bli någon märkbar effekt. Lägger man där till att det är brist på bra och välutbildade lärare i landet, så blir effekten nästan obefintlig.

Alltså. Detta visar att stora ord ofta bara är lätta löften när det kommer till kritan, och att frågan är mer komplex än vad många tror. Kanske är det så att staten måste ta tillbaka bestämmandet över skolan för att vi ska få den utbildning som vi önskar. Den nya rektorsutbildningen som Alliansen genomförde är ett bra första steg. För i Nya Zeeland t ex har man ett system där varje skola styrs av en styrelse och en rektor. Över dem finns bara skolmyndigheten. Det fungerar för dem. Kanske skulle något liknande kunna fungera i Sverige.

För ett liberalt samhälle behöver kunniga, men framförallt tänkande människor. Därför behöver lärandet vara statens största ansvar...







Inga kommentarer: