lördag 13 december 2014

Det är inte bra

Ett oroväckande tecken

Det politiska läget i Sverige ger hela tiden en liten sur eftersmak, och i utkanten börjar de doldas skuggor få liv. Ett säkert tecken på att något inte riktigt fungerar är när man börjar titta tillbaka på "den gamla goda tiden" och personer som hänvisats till arkiven åter får en offentligt utrymme. Nästan så att man får lust att tro på spöken.

Man kan säga mycket om den beryktade "sandlådan" i Riksdagen, men just nu är man nog mest konfunderad över Stefan Löfven. Han har ju verkligen lyckats sparka alla på smalbenet samtidigt som han vill samarbeta med alla. Ja, inte dem han kallar nyfascister, men alla andra. Det där fungerar inte, och det vet alla som suttit vid ett bord där alla är sura på varandra och man ska försöka komma till någon sorts endräkt. Man kan inte vela, skylla ifrån sig, kalla folk för saker och sedan kalla det för samarbete. Att inte MP går ut och kommenterar hans senaste utspel om valsamarbetet ska ha all ära för. Ett bra sätt att dämma upp i en retorik som ingen kan vinna på.

MEN. När man då tycker att Löfven beter sig så orutinerat som man kunde befara, då dyker DOM upp, och pålitligt blir saker lite tydligare. Vilka är då Dom? Jo, det är en massa personer som egentligen inte är på den politiska arenan, men som helt plötsligt får vara med och bestämma dagordningen. Jag tänker så klart på LO-ordföranden, Ingvar Carlsson och inte minst Göran Persson. Alltså, ett tydligt tecken på att den religiösa rörelse som socialdemokratin verkar vara, inte kan låta sin ledare få vara just det; ledare.

Helt plötsligt får man en annan förståelse för stackars Löfven. När han måste stå upp och ta tag i taktpinnen så blir han inte bara pressad av Alliansen och ett svårt politiskt läge, utan också av de som borde hålla tyst och låta honom sköta sitt. De som samtidigt säger att de lämnat politiken. Alla som vet något om ledarskap vet att detta är förödande för en ledares förtroende. Kan tänka mig att Mona hade samma problem på sin tid. Därför borde socialdemokraternas motto just nu vara "Rör inte vår ordförande". Tror tyvärr inte att de klarar av det.

Men, vi har väl alla våra spöken i garderoben. I de flesta fall är de bättre att inte plocka fram dem igen...

Dags att för en seans i krisen kanske?


Inga kommentarer: